Borta.

Det finns dem som får mig så betagen att jag inte kan sluta tänka.
Vill veta allt. Försöka förstå eller i alla fall ta reda på.
Människor som levt. Gett stora avtryck för att sedan vara borta.
Andra som varit nära som mist. Saknad stor och smärtsam.
Kanske inbillar man sig att personen alltid kommer vara där. Leva för alltid.
Så är inte verkligheten. Kanske är det för hemskt för att orka ta till sig. Att vi hellre slår ifrån oss?
Någon som är så levande plötsligt inte finns. Så definitivt.
Svärta så stor och oformlig.

Jag har slukat allt. Googlat och läst. Kollat klipp och fascinerats.
Ja så är det vissa öden får mig att drömma mig bort.
FörHoppningsvis ta till mig och kanske lära något.

Söndagstankar.