Vänskap.

Ibland ställs jag inför människor som förminskar sig själva. Som blir halva i vissa relationer. Står bredvid men blir inte riktigt insläppt. Det gör så ont i mig att se. Alla dessa som inte förstår sitt värde. Umgås med dem som bara tar, trycker ned och trampar på. Sårar om och om igen utan konsekvens. Möjligen ej medvetet, vad vet jag men dumt är det på alla tänkbara sätt.

Önskar hett att jag kunde byta plats med denna människa som ständigt trycks ned. Ryta ifrån eller se sig om efter något annat.  Någon som värdesätter, som finns där, lyfter och ger, inte bara tar.

När jag möts av detta. Tårar från någon. Smärtan.
Då minns jag alltför väl hur det kändes att inte bli vald aldrig speciellt saknad eller Frågad efter. Hur ont det gör. Magen som knyter sig och hjärtat som pickar hårt. Steg som känns tunga och andning som korta flämtande andetag. Ju närmare jag kom desto hårdare dunkande innanför revben och långt upp huvudet. Sus och svärta. Skolan. Rasten. Utanförskap.
Vilken skada. Vilka sår. Något jag inte önskar någon.
Svårt att inte få känna gemenskap eller tryggheten i att tillhöra, finnas med i ett sammanhang.
Det värsta är de som är i nedbrytande vänskapsrelationer. Där de aldrig får känna lika villkor eller trygghet bara tillfälliga stunder.

Bara bli vald om annan är sjuk eller inte har möjlighet till annat. Jag blir så arg! Ledsen. Ont gör det. Hjärtat vill gå i tusen bitar. För jag vet alltför väl hur det känns. Smärtan som växer. Det som till slut blir en sanning värdelösheten och tron att inte duga för den man är.

Idag vill jag gå tillbaka. Resa bakåt i tiden. Se den där lilla flickan, hon som försöker smälta in i väggen för att inte va till besvär. Hon som ständigt satt med böjd nacke över ny bok. Som alltid drömde mardrömmar och hade ont i magen. Ständigt var på sin vakt. Hon som var jag. Fram ska jag gå, sätta mig mjukt bredvid, fråga vad hon läser intressera mig på riktigt. Visa att hon syns är värd att lyssnas på. Efter ett tag ska jag resa mig men innan jag går ska jag säga det jag kom för.
Att hon är bra precis som hon är. Älskad och unik och att livet kommer att bli bra. Att hon ska våga mer. Vända ryggen till dem som utnyttjar. Knycka på nacken och bita ifrån.