Att våga dö en smula.

Alla behöver vi någon. Varandra och tillsammans. Att våga sig behöva, är att blotta sig. Bli sårbar. Släppa in. Inte skrap på ytan utan innanför.
Det är otäckt, svårt och underbart på samma gång.

Alternativet är att vara ensam.
Möjligen ej sårad men själv.
Att våga är också att riskera. Att uppvisa ett inre är inte att förringa det är styrka, mod och kraft. Att vara ren och sann, stå emot när vinden viner, det är en riktig vän. Att finnas när det är svårt såväl som lätt, det är att hålla ut ibland.

Kanske blir det inte så. Det kan göra ont. Slita itu. Och kanske tas en bit ifrån dig. Att dö en smula eller mycket mer. Fast vad vore det annars om risken var noll. Eller  alternativet att vara själv? Nej livet mer värt att leva till fullo, kasta sig ut,  kanske blir fallet hårt eller så tar vinden tag och lyfter dig upp.

Vad vore glädje utan sorg?
Vad vore lycka utan smärta?
Vad vore vi utan varandra?
Hitta ditt svar.