Hjärtat blöder. Kanske för ingenting men från dig gör det ont.
Svårt att förstå, det går runt. Tänker tusen tankar, utan något svar. När hjärtat brister en bit. Barndomen så långt bort, ändå så nära. Drömmar som inte blev. Du som blev annan. De som blev viktigare.
Hur kunde jag gjort? Är jag så lätt att vända ifrån? Utan ord, möjligtvis tomma, sedan inget.
Ett svart hål har det lämnat.
Tomt utan möjlighet att fylla.
Så känns det nu. Det gör ont!
Blöta kinder. En värk i mitt inre. Svårt att förklara. Ord saknad av känslan.
Den som växer och blir oformlig, omöjlig att låta vara.
Ändå vet jag att när vi möts. Kommer tankar inte att bli sagda. Ord kommer formas, ytligt och aningen glättigt. Och det gör mig ont. Det fattas mig. Vad finns det annars för väg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar