Hon i sin vinterskrud och besudlade hela staden.
Tjockt vitt snötäcke över varje takås, på varje gata och in i bara märgen.
Varje uns av huden vill in i varma koftor under grova vantar och i stora kängor.
För nu är den här, något försenat men dock så välkommen....eller?
För en stund tilläts jag tro att våren stod för dörren.
Att kylan och mörkret gått förbi. Som om den snabbspolats.
Att det var dags för värme och strålar av ljus. Men ack så fel.
Trots vinterblekt skinn, trötta ögon och frusna händer är jag ändå rätt lycklig.
Vad vore januari utan pulkaåk, varm choklad i termos, långa filmer de mörkaste av kvällar, knastrande steg. snöänglar och brinnande lyktor? En förnimmelse om ljuset och varmare tider. Löftet att vara på väg.
Vad vore sommar utan vinter?
Förmodligen inte lika saknad och efterlängtad, dyrbar och alldeles alldeles underbar.
På vägen så njuter jag av vintriga dagar, hoppar i snöberg och bygger tokiga snögubbar med moroten på sned.
Ha en fin måndag. Ni är väl med i utmaningen. Sprid, slösa på välmening och kärlek....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar