Drar tändstickan mot plånet, det sprakar och gnistrar innan den fattar eld.
Doften får mig minnas svunna tider.
Mormors varma händer.
Hennes röst.
Alla 111 tomtarna uppställda i hela huset.
Kärleken och värmen.
Jag saknar henne så det gör ont.
Den där morgonen, Vaknade av ilskna signaler alltför tidigt. Förstod att något var fel. Jag har svårt att tänka tillbaka det känns för mycket.
Det var tre år sedan. 36 månader har gått. All denna tid utan henne, så ofattbart. När jag står där vid graven, lägger min hand på den kalla stenen. Gravstenen med hennes namn inristat och en liten duva med en kvist i mun. Även då har jag svårt att ta in. Förstå att hon är borta. En dag för att aldrig mer återvända.
Tänk om jag vetat. Den där sista julen. Födelsedagen. Telefonsamtalet. Allt som var det sista. De få gångerna vi hade kvar. Om jag bara vetat.
Jag hade henne till låns ett tag. En del av min tid fick jag ha henne nära. Är så lyckligt lottad över att fått ha dig i mitt liv.
Saknad saknad saknad det är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar