Som krossat glas bara skärvor kvar.
Det är jag.
Trasig och öm med inget hopp.
Mörk åt varje håll, utan att skymmas av ljus.
Såsom frost biter sig fast.
Det var innan du.
Tog varje bit, satte ihop. Gjorde mig hel.
Utan att döma fanns du där. Lovade att stanna för alltid.
Ändå sviker jag ibland. Såsom ett barn glömmer jag bort.
Ditt löfte består.
Utan krav på att få igen.
Det är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar