När jag ser gravida mammor blir jag så avundsjuk. Det där skimret, glöden de har över sig, lyckan över att bära på en liten hemlighet. En människa som formas där inne. Den fina rundningen under tunikan, handen som ständigt stryker över magen, leendet när känslan av en spark uppkommer, spänningen inför ultraljudet och till sist det stora omvälvande mötet.
Nu när jag tänker tillbaka på mina egna graviditeter, har jag lust att huta med pekfingret åt min egen dumhet. Tankar om att bli stor och tjock. Inte vara fin. Vilken metod jag ska använda för att gå ned alla gravidkilo snarast möjligt osv. Det var det som uppfyllde min hjärna, tog min tid och energi. Åh vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, ruska om mig själv och förstå vilken enorm ynnest det var att få bära mina barn! Att njuta av stunden, den är så kort!
Lite måndagstankar såhär dagen före nyår :)
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar